Au pairs’ letters

Jag är en crybaby, helt klart. Och när jag sitter här i det skitstökiga köket hos min värdfamilj och ska sammanfatta mina 9 månader som aupair i London sker ingen förändring. Snyft och snor alltså!

London var en gåta för mig. Jag hade aldrig varit här och visste inte ens vad Picadilly cirkus var. Jag hade inte sett något foto på kvinnan som skulle plocka upp mig på flygplatsen där jag stod, inte riktigt redo för en ny värld. Det enda jag visste var att jag flydde från byn där jag växt upp för att jag krävde en utmaning, shopping, nya människor och flytande engelska. Jag hamnade i en småkaotisk 5barnsfamilj. Jag visste att jag skulle leka med barnen. Vad jag inte visste var att jag skulle se på den minsta när han åt och känna mig helt varm i hjärtat. Eller att jag skulle pussa och krama de andra hejdå på skolgården och känna att jag verkligen menade det. Framförallt trodde jag inte att jag skulle sitta uppe 2 timmar extra i dethär köket och prata med kvinnan som plockade upp mig på flygplatsen, och visade sig vara den mest varma och sympatiska värdmamman som kan vara verklig.

Innan jag åkte hade jag en vision om hur magiskt aupairlivet skulle vara. Visst skulle jag kunna föra vidare den visionen till blivande aupairer. Men det vill jag inte för… Jag har torkat bajs, städat upp leksaksberg, periodvis skrikit lite inombords efter privatliv, och ringt mamma och velat åka hem. Och jag är SÅ tacksam för att det blev just så. Jag har lärt mig mycket om barn, om kulturen här och att "det blir vad man gör det till" är klyschigt men sant. Framför allt har jag lärt mig saker om mig själv. Man har liksom inget val när man lämnar allt hemma som format en och allt man är och står för plötsligt sätts på prov. Jag har satt nya gränser och rubbat på mina gamla.I spegeln ser jag en 100 år mer vuxen människa än jag såg förut. Det syns inte tack och lov, men det känns.

Inte en sekund av mitt kommande liv kommer jag att ångra mitt beslut att bli aupair. Jag har fått distans till mitt liv hemma i Sverige och kommer se på det med nya ögon när jag återvänder om ett par veckor. (om jag lyckas ta mig hem med alla väskor shopping som jag samlat på mig) Min aupairtid fick mig inte bara att finna London som världens bästa och mest mångsidiga stad. Här fann jag också en andra familj och knöt vänskapsband (med dubbelknut!) jag inte ens kunnat fantisera om. Givetvis skaffade jag mig dendär flytande engelskan och är nu kapabel att skriva: I LOVE YOU MARIE for giving me and my new friends this opportunity.

Majja Frisk

”Man vet aldrig vad som komma skall och man vet aldrig vad som finns där framför en, helt oplanerat som man kommer få uppleva.” Det är så mitt liv har sett ut sedan jag bokade resan, packade väskan och faktiskt satte mig på planet.

Jag åkte till London för att få uppleva någonting nytt, göra något eget och lära mig engelska. Det fick jag, allt sammans, plus massa andra saker som jag absolut inte visste att jag skulle få uppleva.

Jag viste tillexempel inte att jag skulle få lära mig så mycket om en annan kultur, att min syn på andra människor skulle förändras och att jag skulle få vänner för livet.

Om man tycker om barn, är öppen och vågar ta steget så har man ingenting att förlora. Här blir dagen, veckan, månaderna och åren vad du gör dem till. Det är upp till dig själv vad du vill ge, och allt som du ger kommer tillbaka i ett lika stort lass. That’s the beauty of this job.

Tuffa tider kan man uppleva överallt, lika så lyckliga stunder. Allt som du kommer få uppleva kommer att bli ett minne för livet, vart du än befinner dig i världen. Men här i London står tiden aldrig stilla och allting är lite större, lite häftigare och lite mer än på många andra platser runt om i världen. Så varför inte få uppleva allt i ett och samma svep som jag har fått lyckan att få göra, och att låta detta minne bli lite större, lite häftigare och lite mer än många andra minnen…

Lisa Lagerberg

Året som Au Pair

När jag sätter mig ner och ser tillbaka på mitt år som au pair så kommer jag att göra det med glädje. Det har varit ett fantastiskt lärorikt och roligt år på alla sätt och vis. Jag åkte hit på egen hand vilket jag också rekommenderar framtida au pairer att göra. Inte för att jag har testat att åka med en kompis men jag är övertygad om att man får ut mer av det att åka på egenhand. På så sätt måste du nämligen ordna och fixa allt på egen hand vilket i början kan vara tufft, men när du sen ser tillbaka på det är du stolt över att du lyckats starta ett helt nytt liv från scratch.

Att vara au pair har för mig och dem jag delat min vardag med varit både upp och ner. Det är tufft att vara inneboende, då du aldrig känner dig fri att göra vad du vill. Trots att familjen påpekar att du är fri att göra vad du vill och äta när och hur du vill känns det aldrig riktigt så. Det har varit det jobbigaste för mig under det året som gått. Att vara inneboende och inte känna att där du bor är ditt hem till fullo.

Man ha under året lärt sig så otroligt mycket, framförallt om sig själv. Du har förstås lärt dig en hel del om barn och hushållssysslor men lärdomar jag framförallt kommer ta med mig är de jag lärt om mig själv. Lärt sig att ta för sig, hur man reagerar i olika situationer, vilka sorts människor man går bra ihop med osv.

Tidsmässigt tror jag att ett år eller 10 månader som jag har varit här är perfekt. Efter detta känns det som man gjort au pair livet, du kan inte få ut så mycket mer av det.

Och nu lite smygreklam, för jag måste säga att det har varit en stor fördel att åka med Swedish Connection då du alltid känner dig trygg om något skulle gå snett samt att det är oerhört enkelt att få kontakt med andra au pairer.

Hur är det då att vara au pair som kille? Jag hade önskat att mer killar hade valt att vara au pairer under mitt år här. Jag har endast haft kontakt med två andra killar som också varit au pairer. Både har lyckligtvis nog varit jäkligt sköna. Men det skulle som sagt varit, om möjligt, ett ännu bättre år med fler killar i förmedlingen. Annars är au pair livet något jag rekommenderar alla.

Om det är någon framtida au pair som har frågor eller bara vill ha tips och råd så är det bara att höra av sig. För är det något jag saknade innan jag åkte hit, så var det chansen att prata med tidigare au pairer, dela deras erfarenheter.

Ett tips jag kan ge är att ta god tid på er att välja familj, överväg era alternativ noga. För det finns alltid familjer lediga.

Cheers

Gustav, au pair 08/09

Hej! Hoppas allt är bra med dig!

Nu har Emma och jag skrivit ihop en liten text om vårt år här, så vill du använda den till något går det också bra.

Ta hand om dig!

Kramar Emma och Jonna

Vilket år, vilket helt fantastiskt år vi har haft! Vår tid som au-pairer börjar lida mot sitt slut, men en sån tid vi kan se tillbaka på! Ingenting är lätt i början, och att åka som au-pair är definitivt en utmaning. Man lämnar sitt hem och sina nära och kära för att leva, bo och arbeta i ett okänt land, i en familj man inte känner. Det är inte enkelt för någon. Men vad som förvånade oss var hur lätt det faktiskt var att börja detta nya liv, som inte liknat något vi varit med om innaN. Även om vi kanske inte riktigt visste vad vi gav oss in på, så vet familjerna vad som väntar. De har varit med förr, de visar hur saker och ting går till och förklarar, och är (som tur är) väldigt förstående mot sina nya, förvirrade au-pairer. Det gick förvånansvärt snabbt att komma in i alla nya rutiner, och trots att det var tufft många gånger, att hemlängtan kommer och går, hittar man snabbt sin plats och kan börja, vad som för oss i alla fall, blev en tid vi aldrig glömmer.

Det har inte bara varit livet med familjerna som varit bra här i London. Tack vare Marie, och de au-pair möten vi haft tillsammans i Swedish Connection, lärde vi inte bara känna varandra, utan även många andra i samma situation. För det är viktigt att ha någon här, någon som vet vad man lämnat där hemma och någon som är lika vilsen som en själv. Och ha roligt tillsammans med förstås. För roligt, det har vi haft. Jätteroligt. Det gäller att ta vara på tiden, för här händer det alltid något nytt, något som inte liknar det man är van vid. London har så otroligt mycket att bjuda på, och det gäller bara att våga ta för sig och uppleva så mycket som möjligt.

Man växer så otroligt mycket under sin tid här. Livet är inte som det var där hemma, man får helt enkelt lära sig att ta hand om sig själv. Ta egna initiativ, lära sig ta ansvar och att klara sig på egen hand, på ett sätt som man inte gjort tidigare. Man träffar så mycket nya människor, ser och upplever så mycket nytt och får, förhoppningsvis, vänner för livet.

Alla borde få chansen att vara med om något sånt här. Något som får en att växa som person och något som lär en att stå på egna ben. Något som visar en liten del av världen som inte liknar det som finns där hemma. Och något som är så väldigt roligt! Så om du funderar på att åka som au-pair, gör det! Det är ett äventyr vi rekommenderar. :)

Jonna & Emma

Hampstead

Hej Marie!

Jag ville bara säga det att au-pair år här i London är det bästa som någonsin har hänt mig, familjen är jätte trevlig och rolig, barnen är allt söta, London är en kanon stad och givetvis gör det mkt att Johanna är här oxå, men alla klubbar och killar super kul!!

Ville bara säga ett jätte stort TACK för utan dig skulle detta inte varit möjligt. Du gör ett jättebra jobb!

Emelie Lövgren

East Finchley

Hej!

Att bli au pair var egentligen inget som jag planerat, men under sommaren 2003 när ansökningsbeskeden från universiteten började komma, så blev jag mer och mer osäker på om jag verkligen ville läsa på universitet direkt efter gymnasiet. Och jag började tänka tanken på att åka iväg som au pair istället. En tanke som lockade mig mer och mer. Därifran gick allt väldigt snabbt; jag ansökte och ganska snart hittade jag en familj som verkade bra. De hade barn i den ålder som jag önskade och arbetsuppgifterna och timmarna kändes ratt. Jag hann knappt med efter det och snart var det dags att fixa försäkring och packa mer eller mindre allt som fanns i garderoben, och att säga hej då till familjen och vännerna i Sverige - vilket inte var det lättaste.

Hjälp, var det enda jag kunde tänka när jag var på väg till flygplatsen och min stora resa. Samtidigt såg jag verkligen fram emot det. Men såklart var jag nervös. Jag hade ju faktiskt bara pratat i telefon med familjen och skrivit några e-mail, och nu skulle jag flytta till dem och bo i ett helt annat land och ensam dessutom. Men att åka ensam skulle visa sig vara kanon. För man kunde verkligen börja ett nytt liv, få ett helt nytt vänskapsnät och verkligen vara sig själv.

Efter ett tårfyllt avsked så satt jag på planet och snart hade jag landat och det kändes skönt att pappan i familjen mötte mig på flyplatsen. När vi väl kom till huset och jag träffade resten av familjen så kändes allt ännu lite bättre. Barnen började leka med mig direkt, vilket kändes lite konstigt - jag hade ju precis kommit och kände dem inte. Men det var ett avslappnat välkomnande, och det var som om man kom in i familjen direkt.

Hemlängtan var något som jag varit lite orolig över innan jag åkte. Men tack vare välkomstbrevet från Marie och listan med telefonnummer till andra Swedish Connection au pairer som man får när man kommer lärde jag känna massor av nya vänner, och även genom familjens vänner som också hade au pairer. Med eget inititiv kom man långt märkte jag och snart hade jag träffat kompisar som jag spenderade mer eller mindre all min fritid med. De gjorde tiden som au pair helt fantastisk. Alla var i samma situation och visste vad man gick i genom som ensam i ett annat land, så man stöttade varandra om man kände sig lite deppig och hade hemlängtan.

Men oj vad tiden gick snabbt - året bara flög iväg. Jag kom snabbt in i det nya livet och även fast mycket blev till rutin så var livet väldigt händelserikt och skoj. Till och med vädret var bättre än förväntat! Mitt år i London som au pair var en helt underbar tid och absolut inget som jag ångrar det minsta. Jag lärde mig jättemycket och växte verkligen. Man fick ta egna initiativ och mycket ansvar. Och jag hade det toppenkul tillsammans med mina nyfunna vänner och såg och gjorde mer än jag kunnat drömma om. Inte bara i London, men även i Oxford, Brighton och andra städer runt om i Storbritannien. Och kom ihåg, även fast hemlängtan kanske blir stor ibland, forsök kämpa igenom det och hitta nya vänner för man växer verkligen i och med det. Att vara au pair var verkligen kanon för även fast man är mer eller mindre helt självständig, så har man fortfarande den nya familjen som stöd i ryggen. Det kändes skönt eftersom det, i alla fall for mig, var första gången jag åkte iväg på ett sånt här stort äventyr! Jag rekommenderar verkligen att åka iväg som au pair!

Lycka till och ha kul!

Lina